Syskonkärlek

Är inne på min andra vecka hemma ensam med barnen när David jobbar. Det går fint för det mesta, men man kan aldrig förutspå om det kommer att bli en "kanondag" eller en "gnäll-från-båda-barnen-dag". Dock känns det som att Alexander faktiskt inte tycker att det är helt hemskt att ha en lillasyster. Han är rätt söt mot henne (hmm, det där kommer säkerligen ändras med tiden va?) och det värmer i mammahjärtat när man ser dem tillsammans.

Alxander har full koll på sin syster och ibland när han inte vet var hon är går han runt här och spanar och frågar efter "bäbis" (ja, han har inte börjat kalla henne Josefin än...). När vi ska ut och står i dörren och klär på oss är han nästan lite orolig att vi ska glömma henne hemma, han vill verkligen försäkra sig om att hon ska med. Och när jag hämtar honom på dagis så står hon ofta kvar i vagnen där ute om hon sover, då undrar han var hon är.... Så han har nog fattat att hon är här för att stanna ;) Och han håller koll på henne! Det bådar gott för framtiden när hon är ute och ränner på kvällarna :D


Alexander är en väldigt bra hjälpreda. Om Josefin ligger och är aningen
missnöjd (dvs skriker) i vagnen går han fram och vaggar på den och
säger "jajajaja" för att trösta henne. Han klappar henne gärna på huvudet också.


"Hej syrran, vad mysigt att du kom hit och lade dig i knät på mig"


Lite snack syskon emellan.


Alexander gör gärna Josefin sällskap när hon "gymmar"


"Kolla här syster, detta är Bamses burk med Dunderhonung".
Josefins favorit i gymmet är annars Katten Jansson :) Han är svart-vit och fin att titta på.
Och som sagt, Alexander gillar att klappa henne på huvudet...


De är så söta ihop, gullungarna!

Lämna gärna en komentar!
Postat av: Helen

det där med att klappa på huvudet måste vara nåt speciellt, så gör Leo också:)

2008-08-28 @ 20:22:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0